Därför är mina höfter fulla av smärta,
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest.
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra,
jag är bestört, så att jag inte kan se.
Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig.
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.
Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker.
Stig upp, ni furstar,
    smörj era sköldar!

Read full chapter